Livet med Leia

Tror det är dax att försöka blogga lite igen, nu när hösten och mörkret närmar sig. Tiden kanske räcker till.. *ler*

Livet är lite upp och ner, och tilltrasslat just nu. Många funderingar, och mycket man lär sig. Lilla Leia är inte så frisk. Är kisseriet som är det stora problemet och har varit en längre tid. Första veckorna var det inga problem alls, sen började det. Speciellt när hon sov så höll hon inte tätt. De kvällar man hade hon i knä och mös i soffan hade man plötsligt en blöt fläck på kläderna. Ibland liten,ibland stor. Fick rådet att ge henne c-vitamin. Det hjälpte. Inte så det blev bra men det minskade. Slutade med c-vitamin och det blev värre.. Då blev det ett besök på djurkliniken, där de tog urinprov- visade nada, röntgade- hittade ingen urinblåsa, så jag fick en tid veckan efter- idag alltså.

Åkte in med Leia klockan 8 i morse för att de skulle söva henne och göra kontraströntgen. Lämnade henne och åkte tillbaka igen och hämtade henne vid 12. Det var då jag fick titta på röntgenbilderna och se att hon tydligen lider av ektopisk uretär. Och att det inte går att göra så mycket åt det. Vi måste själva avgöra om vi ska leva med det eller............! Ingen odling gjordes trots att jag bad de göra både det och kolla i  Leias syrras journal eftersom hon har problem hon med. Fick efter lite tjat ivf antibiotika, eftersom jag propsade på att c-vitamin hjälper ju och hur är det möjligt om det nu är denna sjukdom som gör det, och inte UVI?? Gissar att det är som med människor att det inte alltid syns när man tar en sticka om man har bakterier i urinen. Gick nog ut i chock för fattade inte förrän i bilen vad veterinären sagt. Klart jag lever med detta.. Nån annan tanke finns inte! efter detta behövde jag verkligen rensa skallen så Lämnade Leia hos svärmor och tog en sväng på nolia mässan. Men inte ens det var kul.

Väl hemma igen så snurrade tankarna ordentligt. Så google, en av mina bästa vänner kom till stor hjälp. Finns visst hjälp att få!! Går ju för fasen att operera till och med.. Lite terapiprat i luren massa timmar, så känns allt relativt bra igen. Klart jag funderar.. Är ju mitt lilla hjärta som lider. Men med hoppet uppe så ska nog detta lösa sig. Och alla vänliga omtänksamma själar och vänner runt omkring... TACK för att ni finns!



Liten och söt och inte många veckor..